jag var rädd att förlora dig...men nu har det värsta hänt, nu kan allting bara bli bättre

för varje dag som går börjar man fatta mer och mer....man börjar sakna henne mer och mer!!
Hur ska vårat liv se ut nu, med en person mindre. Dessutom den personen som var hjärnan och hjärtat i våran familj, men som tur är finns ju pappa och det finns ingen bättre pappa än han❤
idag har jag haft en tuff dag, har gråtit en hel del och tänkt på massa saker man skulle ha velat göra tillsammans med mamma, men nu får vi i familjen ta och göra det. Med mamma i våra tankar, det kommer att gå...kanske långsamt men det får ta den tid det tar❤❤
älskar dig mamma, glöm aldrig det

Nu börjar det nya livet, utan dig fysiskt men alltid med oss i tanken♥

I tisdags hade vi familjemiddag med familjen och mormor och morfar. På kvällen hade mamma massa främande från gamla och nya kompisar. Dom for vid halv 10, då gick mamma och borstade tänderna och grät för att hon tyckte hon var så värdelös att hon inte ens orkade sitta uppe och prata. Hon gick och la sig på Tisdagkväll, sedan dess har hon aldrig varit upp ur sängen. Sista gången hon sa mitt namn var i onsdags innan jag for på träning. Hon har varit okontaktbar sedan onsdag eftermiddag, knappt kunnat öppna ögonen. När man kom in till henne så sa man "Hej mamma", hon kollade på en och log ett stort leende sen somnade hon om. Så har det varit sedan dess, sista två timmarna i livet kunde mamma inte sova. Jag tror att hon kände att nu var det nära så hon kunde inte släppa taget, hon har alltid varit en sådan som alltid ska ta andra i första hand. Hon har levt för mig och alva, och inte ens när kroppen sa "Erica, nu måste du släppa taget" Inte ens så kunde hon göra det. Det krävdes en lugnanade spruta för att hon skulle släppta taget och blir himlens finaste ängel. Nu har hon inte ont, hon känner ingen ångest, ingen oro! Hoppas du har det bra mamma, jag saknar dig som fan men jag ska fortsätta leva mitt liv, för dig!
Det har varit en kamp sedan mamma blev sjuk i bröstcancer år 2006, nu är kampen slut. Jag, pappa och Alva ska börja på ett nytt kapitel. Utan mamma, hon finns inte hos oss fysiskt, men i minnet lever hon alltid kvar.
Tiden framöver kommer vara tuff och känslosam, men man kan inte lägga ner verksamheten och ge upp. Mamma gav inte upp, hennes kropp gav inte upp, sprutan gjorde att mamma gav upp och det var det absolut bästa för oss alla! Hon hade cancer och gav inte upp, varför skulle då jag ge upp? aldrig i livet att jag ska ge upp, vi ska kämpa.

Jag älskar dig mamma, du finns alltid i mig! Jag kommer aldrig glömma dig, sov så gott♥

Vila i frid älskade mamma❤

Har haft en tuff vecka, framför allt ett tufft dygn!
Igår förlorade min mamma kampen mot cancern och fick somna in i hemmet, omgiven av sina närmaste!
Hur konstigt det än låter så var det som att en klump i magen släppte och all oro jag har kännt lättade.
Jag vet att mamma älskade livet, fram tills för 6år sedan då hon blev sjuk! Hon har inte levt ett värdigt liv senaste 6åren. Men nu får ju göra exakt vad du vill, sväva bland molnen, slippa ha ont, slippa ha ångest!
Tack för allt du gjort för mig, Alva och för pappa. Vi ska fortsätta kämpa tillsammans och leva våra liv så hoppas jag att vi ses snart(dock inte för snart)...
Ha det så bra tills vi ses, jag älskar dig från djupet av mitt hjärta och saknar dig redan<3
Sovgott mamma❤❤